Satt i bilen hela halva dagen igår vilket var helt okej för mig som verkligen gillar att åka bil. Liksom lyssna på musik och podcasts om vart annat, tala lite med bilsälskapet, kolla ut genom fönstret och känna sig sådär deep som i nån film ni vet haha. Och bara va. Blev dock lite stressigt då vi körde in i Vasa sisådär en halvtimma innan träningen började... Då skulle jag ännu byta om och packa träningsväskan - men vi hann. Under träningen kände jag mest bara "dödin next". En sån dag var det igår helt enkelt. Men känslan efteråt, då man insåg att man faktiskt överlevt, var ju som vanligt helt för underbar. Det är ju dej känslan man lever för ändå!! Ni som förstår, ni förstår. Bästabästabästa känslan verkligen.