Kvällens träningspass var en blandning mellan skratt och tårar. Kulstötarna jag stötte ikväll gick över förväntan! Löpningen gick dock sämre. Alla ni där ute med astma, dam- eller andra allergier vet exakt vad jag menar, främst ni som även är löpare eller håller på med andra uthållighetsidrotter, samtidigt som ni har dehär problemen. Känslan då man verkligen kämpar för att kunna andas. Paniken som uppstår. Jag reagerar varje vår, väldigt starkt på dammet. Idag var det dock så mycket värre än det varit förut. Det att jag endå klarade av och utförde träningen ikväll är jag väldigt stolt över. Ikväll kände jag mig svag, men endå väldigt stark.