Om man bara skulle njutit lite mer då man var liten. Det värsta som kunde hända var att man tappat en docka i en vattenpöl eller något. Man hade alltid någon som sköt om en och oj vad man hade det bra. Känns som att livet bara rullar på alldeles för snabbt, det känns ju som igår jag gick på dagis och lekte med dockor och petshoppar och allt sånt där, tiden går så himla fort. Känns också som att jag stressar bort varje dag, även fast jag gillar hur min vardag ser ut. Skola, kompisar, träning och mat, ni vet. Fastän jag vill hinna med så mycket mer! Någon annan som känner såhär?