God morgon! Eller ja - har egentligen varit vaken väldigt länge redan. Sprang en morgonlänk innan staden vaknade, för att sedan ha en liten "spa morgon". Tvättade håret med mitt nyinköpta shampoo och balsam från Lush (älskar älskar). Rakade benen, smörjde in mig i The body shops juldoft och smetade på en ansiktsmask - även den från lush. Tog vara på den sista lovmorgonen till 1000% så att säga.
Är btw så glad över att jag äntligen, efter att ha testat i princip alla hudvårdsprodukter apoteket har att erbjuda, hittat en serie som funkar. Mår fortfarande väldigt dåligt över min hud vissa dagar, men det känns bra att jag hittat något som håller den i en någorlunda balans. Känns liksom så skönt, då jag börjat känna mig mer bekväm osminkad igen. Visst känner jag mig fortfarande långt ifrån bekväm - men det går framåt och jag har börjat gå utanför huset all natural again.
Senaste halvåret har rent utsagt varit riktigt förjävligt hudmässigt - har kännt mig sjukt obekväm utan smink, och varit väldigt stressad över att ingen hudvård gett resultat. I-landsproblem jag vet, men det har sugit. Samtidigt har jag inte velat äta medicin för min hud för är liksom lite rädd för det, då de lär ska vara så starka och kunna ge sådana bieffekter. Någon som har erfarenhet? Är väldigt nyfiken.
Mitt hud-komplex är något jag rent utsagt hatar att tala om, lika mycket som jag hatar att mitt hat för min hud ens förekommer. Mamma är den ända jag brukar tala om min hud med, och då är jag ändå väldigt öppen som person. Det är liksom så sjukt - för hur mycket starkare min självkänsla blir mer åren, drar mina hudproblem fram tolvåringen i mig igen. Den där osäkra tjejen som precis börjat få finnar... Men jag antar att det finns många andra som också kämpar med acne, och annan problemhy. People som också mår skit över sina break outs ibland. Såna som jag - som känner sig mer osäkra utan smink. Och som drömmer om att kunna gå osminkad då en vill, och känna sig lika bekväm ändå. Det är mitt mål - och det tycker jag ska vara alla våras mål. Att sminka oss då vi vill, men ändå kunna gå osminkade. Och att våga prata om det man mår dåligt över - för problemhy är normalt. Och man kan inte göra mer än man kan åt den. Tyvärr.
Kärlek, Manda!
