Hello! Tidigt på onsdag morgon – då ögonen sved av trötthet och klockan inte ens slagit 06 var vi vakna påväg mot städernas stad. Lo-lo-london. Trots att jullovet hjärntvättat mig till att vakna tidigast 11 om morgnarna, slogs jag inte så hårt av tröttheten den morgonen. Jag var så fruktansvärt excited. Det var ju trots allt första gången jag i ”äldre” ålder skulle besöka staden. Har visserligen besökt London förut men inte i tillräckligt hög ålder för att jag skulle ha uppskattat det värst mycket. Senast satt jag mest bara i barnvagnen och lipade. Typ så ja.

Den här gången blev resan till något helt annat. Man skulle nästan kunna kalla det en romans. Jag föll direkt – bokstavligen. Snubblade på första trottoarkanten och det sa klick. Fick ett extra starkt tycke för staden redan från första stund. Gillade känslan i staden, de fina byggnaderna och framför allt alla fina människor. Älskar då massa människor med olika bakgrund och kultur samlas på samma ställe. Jag älskar olikheter, det gör mig så inspirerad. 

Första dagen var jäkligt turistig, om man säger så. Big Ben, London Eye, Buckingham Palace, Hyde Park och allt där emellan. Vi ville hinna se allt under våra drygt tre dagar, så tempot var högt. Hela onsdagskvällen trängdes jag sedan mellan butikerna på Oxford St. Otrolig shopping – men rätt så mycket lejdon efter ett tag av brottandes. Hittade mycket fint och så, men det bästa var nog att bara gå där. Njuta av atmosfären liksom – för det är ju det som kommer leva med en då plaggen blir för små. Upplevelser lever ju alltid kvar liksom. Det är ju det som är så fantastiskt med alla fina ögonblick i livet. De kommer alltid leva kvar, som minnen. 

 

 

 

 

Det var en fin dag, ett fint minne. Kärlek, Manda!