Fastän hur obehagligt det än låter... Jag blir besatt av folk. Inte många men de jag verkligen tycker om, släpper jag inte taget om i första hand. Crushes eller vänner - jag blir beroende av fina människor. 

Under den senaste tiden har jag gått och blivit en riktig pluggis. Blir så fruktansvärt stressad av att inte plugga - så det är typ det ända jag gör nowdays. Men det hör nog också ihop med att jag börjat uppskatta läredom så mycket. Att jag har börjat gilla att lära mig. 

En sak jag funderat extra mycket på under den senaste tiden, är min tacksamhet till att ha de föräldrar jag har. För att de gett mig en sån magisk bild av kärleken. Och fastän jag själv gett upp lite på den just nu, finns hoppet liksom ändå kvar där någonstans. För någonstans där inne tror jag nog något fruktansvärt mycket på livslång kärlek fortfarande. Det gör jag faktiskt. 

Jag är en sån person som påverkas sådär äckligt mycket av vädret... Gråter med regnet och ler mot solen. Det här gör så att jag automatiskt är mycket lyckligare under det ljusare halvåret. Fastän jag egentligen skulle vilja påverkas noll utav det. 

Om jag har bestämt mig, så har jag verkligen bestämt mig. Det kan handla om vad som helst - men då ger jag banemig inte upp. Ytterst sällan jag ger upp, bara de gångerna man tyvärr måste. 

Har en period då jag dagligen tänker på bebisar. Liksom konstant, jag är obsessed. Sötaste små varelserna. Vill ha en bebis! Eller nej, inte nu såklart... Men i framtiden! Hiho

Är verkligen ingen väskmänniska... Är totalt ointresserad av väskor! Skulle aldrig någonsin lägga en hel förmögenhet med pengar på en väska. Don't care liksom...

... Däremot kan jag aldrig få för mycket skor! Älskar älskar skor!! Sneakers sneakers sneakers. Får aldrig nog. 

När jag var yngre hatade jag tomat. Visst är den där röda rundingen långt ifrån någon favorit nu också, men äter den ändå. Heho. 

Är annars en riktig allätare! Har aldrig varit rädd för att testa nya saker i matväg. Skulle promt käka sniglar på någon fin restuarang i 8 års åldern... Hur normalt? 

Har aldrig varit konflikträdd. Är det någonting som gör mig upprörd, säger jag till. Det är en egenskap jag tror många kan störa sig mycket på, men som jag själv uppskattar väldigt mycket. Personligen blir jag ytterst irriterad på dem som håller sig "neutrala" i konflikt-situationer. Man kan ju inte vara alla till lags, livet funkar faktiskt inte så. Tyvärr. 

Jag är verkligen en crazy-planner. Kalendern är minsann min bästa vän! Sällan följande veckan är oplanerad på söndagskvällarna. 

Ibland känner jag att det vore så skönt att veta exakt vad jag vill göra i framtiden. Visst har jag någon plan sådär, men är ytterst osäker... En blixtsäker plan vore ju så motiverande. För vad är det jag kämpar för nu? Varifrån får jag drivkraften till att alltid göra mitt absolut bästa i skolan? Jag vet inte, den har alltid funnits där, men det vore liksom så skönt att veta vilken nytta jag kommer ha utav den. Har typ ingen aning. Hoppas på att figure it out snart, vore så skönt. 

Avslutar med ett litet roligt minne. Jag kommer nämligen ihåg min första länk SÅ himla bra. Vi var i Skottland och fyra(?) åriga Manda skulle promt följa med pappa på en löprunda. Minns hur jag sprang över en bro och förbi en stor fårhage. Har i efterhand fått berättat för mig att jag spurtade fram som en galning i några hundra meter, och sedan var så trött, så att mitt intesse drogs mer till fåren. Men det minns inte jag, kommer enbart ihåg det som en härlig löptur. Ett fint första minne av löpningen, som idag är en så stor del utav mitt liv.