Haloj. Idag drog min skidtokiga far ut mig på en alldeles för lång skidtur. Gillar i normalfall tanken av skidåkning mer än självkaste aktiviteten - men idag var det faktiskt ganska härligt ändå. Stakade och stakade i flera timmar, över ett soligt Molnträsk. Huh! Svettigt värre, men ändå liksom harmoniskt.

 

Dessutom hann jag rensa lite tankar på vägen. Det är nog det jag gillar mest med all form av uthållighetsidrott. Att tankarna hinner organiseras och utredas många gånger om innan passet är slut. Jag tänker överlag väldigt mycket som person men löser det genom att också träna mycket. Som jag sagt förut, löpning är min form av terapi. Idag fick då skidåkningen ta den uppgiften. Kan dock inte varit någon allt för svår uppgift. Huvudet känns trots allt väldigt lätt atm. SKÖNT.